Nu
har jag fått bekymmer, jag ska gå ner i vikt.
Har
många gånger försökt med det, ibland har jag lyckats gå ner några kilon och så har
jag firat det med något gott, sen har jag snart ätit upp mig igen.
Det
är som med alla laster man drar på sig, de är svåra att bli av med.
Har
nu fått en tid om läkarbesök till SÖS, om 6 månader och då sa doktorn att då vill han se att jag gått
ner 10 kilo.
10
kilo på sex månader, det får mig att undra hur ska det gå till, hur ska jag
klara av det?
Idag
började jag storstilat på nätet att räkna ut mitt BMI, jag tog midjemått och
höftmått. I Excel har jag gjort upp för tabeller att följa.
Jag
har artros i båda knäna. Ena knät låser sig, jättejobbigt när jag ska försöka "låsa upp det", det andra knät är svagt och kan vika sig, och då faller jag om jag inte är beredd.
Nu har jag sett mina röntgenplåtar över mina knän,
inget som jag gjort tidigare.
Min
tur var med mig i går. En mycket bra läkare på SÖS, i samma rum en ung
AT-läkare som fick undervisning, han pekade på skärmen över problem och det som såg skapligt ut, han
klämde på mina onda punkter, medan han talade till henne och det gav ju mig en
extra ”lektion” över mina knän.
Han gav mig hopp om hjälp över mitt onda i
ryggen, blir det svårare kan man steloperera. Men jag är i den lite mörkare
zonen nu, gammal och hjärtbesvär, visserligen är narkosläkarna skickliga, sa
han, men.. det finns men när man
är äldre och operationer är svåra.
Han
fick mig att känna tillit inte ofta idag när jag går på läkarbesök. Han gav mig
hopp om att knäna inte blir svårare utan kanske med hjälp kan jag känna mig
bättre.
Rollator
ute, käpp inne, sjukgymnastik, inga trappor. Jag som bor med trappor, vet att
de är svårt med dem, men vad gör man, byter bostad.
Nu
sitter jag och är sugen på en kopp kaffe, men vad ska jag ta till?
Det
här blir nytt för mig att tänka vad ska jag stoppa i mig, Så ska jag lära mig
räkna kalorier. Suck suck…..