Torget idag.

Torget i centrum  - blommor i massor

Ny för mig  "Gaura"

Perenn eller sommarblomma?

Här har det Kärlekspelargon = Callipoe

den köpte jag för ett par år sen, och den är mycket vacker i färgen,

Det som följde med hem var några Lobelia blå häng, 

men också en rosa, vilket jag aldrig haft tidigare.

Lite regn hos oss, men när det drar förbi ska Lobelian ner i krukor tillsammans med pelargoner.

Bankerna bryr sig inte...

Många bäckar små blir en stor å…

Tänker på när jag var barn och 

spargrisen fick några små slantar då och då. 

Inget öppning i botten, utan man fick pillra ut med en kniv, 

om man gjorde sina egna uttag.

 Slå sönder den var otänkbart.

Hur många har inte sparat tjugofemöringar i stora flaskor, 

eller femtioöringar i en typ sparbössa, 

för att sedan kunna köpa någon önskat. 

Banken tog emot. Posten tog emot.

Så kom rören man kunde gå till posten och sätta in dem. Pappersrören som innehöll  växelpengar för affärer, 

men även för den ”lilla spararen” att fylla när sparandet blivit något, gå till posten eller banken och sätta in i en bok. 

Följa hur summan växte.

Dåtid. Kära dåtid. Det var enkelt och bra.

Idag var vi till Sweedbank, en summa som vi inte förstod. 

En fråga, vad betyder det här, har läst på kreditvillkoren men  vi kan inte få till vad det är. 

Tre gånger gick hon ifrån för att fråga någon. 

Svaret visade att hon inte förstod ett dyft av vad hon fått för svar.

Hur ska då vi fatta? 

Nu måste vi söka på hjälp på annan plats för att få ett svar.

Räntan på de pengar vi har insatta, är obefintliga, 

då i jämförelse med vad vi betalar till banken i ränta.

När vi sitter där och väntar på henne som går ifrån gång på gång, faller min blick på de knubbiga spargrisarna. 

Är de bara ett blickfång, eller delar de ut dess spargrisar/bössor till någon?

Nu när det inte går att spara med småpengar i bank.

När vi var på banken så tog jag ut pengar till löpande utgifter.

Banken -Har du inget bankkort?

Jag – Nej.

Banken - Varför inte det, så bekvämt som det är.

Jag – Jag vill ha kontanter när jag handlar. (jag brydde mig inte om att gå in på att de pengarna jag har till antal inte är så stora)

Banken – snart kommer Swedbank att sluta med kontanthantering.

Jag – Det är rätt märkligt, varför ni ska göra det.

Banken – Det är så bekvämt, du kan ta ut pengar när du vill, slippa sitta i kö och vänta.

Jag - Jag väntar gärna

Banken – Men varför vill du inte ha ett kort?

Jag – jag ser illa, det är smått att knappa in. Det passar inte mig, är stressande.

Banken – vi är intresserade att höra varför man inte vill skaffa kort.

Jag – Jaha, har ni gjort någon enkät bland äldre. Då skulle ni säkert fatta och förstå varför många med mig vill kunna hämta sina egna pengar i kontanter.

--

Om man ej kan lära sina barn spara, att barn får lära sig pengar och att många slantar tillsammans kan bli en summa som det går att handla något man önskar/behöver, 

om det ej går att spara och kunna sätta in sparade pengar, hur ska då barn kunna förstå pengars värde?

Att hålla i, stoppa i sparbössa, räkna pengar, gör ju att det blir "på riktigt" det här med pengar.

På hemvägen talade vi om att nu måste väl vi också om vi får leva skaffa kort. 

Men en sak är säker bankerna kör över de äldre,  

Ingen hänsyn.

Ett råd till banker - Vänta med allt det här tills den generationen som växt upp med tekniken blir äldre, 

och vi andra har gått till de himmelska nejderna.

Dagböcker och jag

Morgon och jag stapplar fram,

 ska jag behöva gå med käpp inomhus nu för att få stöd?

Idag är det jobbigt att vara jag.

Fibromyalgi, athros och allt vad som stött till under livets gång.

Just nu när vi ska flytta bort allt som står för nära fönster, de ska komma till oss och arbeta med ytterfönster, vilket sker inifrån.

Mycket packas ner i lådor, bärs ner i källare. 

Ska jag göra mig av med eller spara?

Dagböcker sen 18 år tillbaks har jag nu börjat titta på, bläddra i.

Mina ord om just då.

"Hittade" som det här från Annandag Pingst 2001, ser att det hade kunnat vara den här pingsten.

-En skön sommardag, lagom  av allt, lagom av sol, värme och sval vind.

Grannarna runt om borta, allt är tyst, det vilar frid över dagen.

G. åkt till kolonin, jag föredrar att vara hemma, kroppen värker så jag är utan ork.

Sitter ute, skuggan har precis kommit till soffan som är på sin nya plats, ovanför ett vindspel i bamburör som klapprar när en lätt vind kommer.

På bordet bredvid mig två krukor, en med mörkblå Pensé och den andra med en varm röd nejlika.

Nejlikans doft förs till mig med samma vind som får vindspelet att klappra, en himmelsk doft när mig, jag lyfter upp blomman nära mitt ansikte för att riktigt få känna känna doften. 

Sniffar och försöker behålla doften, en parfymör skulle kanske kunna fånga den och spara, men jag har bara den här stunden.

Upplever en stor lycka, tänker på Vår Herre som skapat så underbara ting till oss människor.

Mitt i denna stora tacksamhet så sitter en mygga på min arm och ger mig ett stick, som sen kliar och gör att jag funderar varför jag inte kunde få sitta och ha denna helt underbara stund i fred utan att det skulle komma en påminnelse om mindre bra som finns.

Kanske är det något som skall läras ur detta.

Längst inom mig anar jag dunkelt hur det är, en dag kanske jag kommer få se helheten av tillvaron. Då blir kanske bilden klar inom min själ och inte som nu bara förnimbar, dunkel, suddig och oklar.-

Dagbok är roligt att föra, får mig att komma ihåg, som soffan hur jag försökte lasera den vilket inte blev så lyckat. 

Minns vindspelet som till slut inte orkade klappra år från år. 

Smärtan som var då, är borta ur minnet idag, 

bra för mig att vissa saker raderats från minnet.

Jag började att skriva dagbok i en blogg, 

det går så mycket lättare att skriva över ett tangenbord, 

än att skriva för hand, ingen plats tar det om det ligger i en blogg. Vad hände? 

Space lade ner alla sina bloggar och de kunde föras över till Wordpress, men de såg helt annorlunda ut där,

 mitt dagboksskriveri försvann, så jag tappade lusten med dagbok. 

Nu är jag här och på sätt och vis är det ju också en dagbok. 

Men alla mina handskrivna dagböcker det står bara och tar plats. Svårt val för mig nu. 

Köp 4 lämna tillbaka 1, få en ny ...

Bryr jag mig om vad andra tycker? 

Ibland gör jag det, ibland tycker jag att andra har bekymmer som de inte behöver ha.

Tänkte på det idag när jag har suttit på en stol utomhus och gjort rent krukor.

Jag satt på en stol på kolonin och ansade lavendel, 

ett äldre par gick förbi, från ett äldre par tycker jag man borde kunna förvänta sig "hålla tand för tunga" mannen småskrattade och frågade om jag var bekväm av mig eftersom jag satt på en stol invid landet. 

Min första tanke var då, är de utan krämpor, kan de böja sig ner och rensa mm så han inte förstår.

Min andra tanke var dum människa.

Svarade honom att jag var bekväm av mig.

Idag har jag suttit på stolen och jobbat för då klarar ryggen sig bättre, det skulle vara så lätt att bara ge upp, men då missar jag så mycket av det som jag gillar att göra.

Läste något smart om blomkrukor. 

En stor växtkedja har erbjudande till kunderna.

De planterar i en  

blå kruka

bilden från växtkedjans hemsida

Om man handlar 4 växter i den blå krukan och lämnar tillbaka dem, får man en ny växt i en blå kruka, och när man sen köper 3 växter till och lämnar tillbaka den man fick + de tre andra så får man en ny växt osv osv

Det är smart, för krukberget växer.

Kan man tro att det här enfärgad Petunia?

Pollen i dag med överallt.

Alla får inte lycka...

En gråare sommardag, lite blött som faller.

Innedag. En rygg som är svår, blomstersalva på.

Jag har "hittat" en salva som jag använder på min knän så fort de blir för svårt, nu har även ryggen fått smaka på den salvan.

Jag har plåster på mot värk, till det Alvedon, när ingen hjälper så blev det försök nu med Blomstersalvan.

Hos många växter finns det ju hjälp att få.

Jag vill visa en bild på den lilla kvist av Rhododendron jag klippte bort av misstag,

knoppen låter sig inte hindras av det, den har nu börjat vika ut sig.

När vår skapare eller vilken kraft det är som har åstadkommit allt det vackra, det märkliga, till lycka och glädje för oss, för hur skulle det vara om vi inte hade natur, och djurliv.

Så läser jag om det fruktansvärda i Syrien, 

vad är det för människa som styr och låter allt detta ske??

Jag undrar över hur står det till med denna man som nu är president i Syrien, vem är han?

Basher el-Assad - 47 år.

Hur många med mig ställer sig den frågan. 

Många har svar, jag försöker söka för att få svar och begripa.

Läser att han studerat medicin vid universitetet i Damaskus och började sedan  arbeta som läkare på Syriens största militära sjukhus, han gifte sig med en brittisk muslim som är född i London, 

hon är född 1975, och har tre barn.

Jag fattar ingenting, studerat till läkare, 

och nu låter sina styrkor döda oskyldiga. 

Jag fattar ingenting en kvinna som växt upp i England och bör ha med sig vissa värderingar om människors värde. 

Hon shoppade för fullt i England, medan hennes folk förblöder.

Tre barn vad fostras det till?

Protester, inget hjälper. 

Hörde att även Ryssland satt ner klacken nu, det var på tiden.

Tänk koncentrationsläger, tänk all smärta. 

Det kom fram mer och mer i efterhand, 

nu vet vi vad som sker, tack vare tekniken

Nu vet alla länder om, att de som lever i Syrien lider, 

då måste det ageras nu.

Alla människor på vår jord borde få leva i fred och ro, 

kunna glädjas åt de under som naturen ger, 

och inte varje stund behöva känna rädsla.

"Varför skola mänskor strida,

varför skall det flyta blod.

Varför skall så många lida

blott för någras övermod."

Mors dag - Finns det tid? eller lust?

Förmiddagen har jag tvätta av pollen, stolar, bord allt har varit klätt med ett gult lager. 

Enligt rapporter så är det björk, ek och gräs som skickar iväg sina små förökningskorn.

Vid varm väder blir det så här.

Så vad luften innehåller vet man egentligen inte.

Och idag är det Pingstdagen och Mors Dag.

Mors dag - hjärtedag eller reklamdag???

• Finns det en mor någonstans där ute i periferien?
• Eller finns det en ”ställföreträdande” mor?
• Blir det blommor till mor?
• Sköter en förmedling om överlämnandet av blommorna?
• Eller blir det kaffe och en pratstund?
• Eller struntas det helt enkelt i att det är Mors dag?
• Blir mor ihågkommen bara den dagen?
• Är kontakten bra så den finns andra dagar också?

Hur jag ser på Mors dag. 

Säkert har det att göra med minnen från när jag var barn.

På min skoltid skulle klassen rita hälsningar med bilder och ord till sina mammor.

Vad gör en unge då som inte har en mamma?

Redan i första klass så kände jag hur svårt det var, när alla satt där och ritade och gjorde fina bilder till sina mammor. Vad skulle jag göra?

Ingen smidig lärarinna, de första fyra åren av min skolgång var så, sen brydde jag mig inte på samma sätt om det.

Idag är det så vanligt med skilsmässor, umgänge med mamman, finns det så är det bra, finns även barn utan en mamma, så jag undrar om barnen fortfarande sitter och ritar Mors dag hälsningar.

Det är ju så med de mesta saker att någon/några står utanför händelser, men just barnaåren sätter vissa spår.

Jag har svårt för det här med Mors Dag.

Mor lilla mor vem är väl som du? Ingen i hela världen, Ingen kan älska mig så som mor. Kunde jag blott en gång skänka dig det tillbaka. Astrid Gullstrand

Att älska tillbaka…  Tanken är fin, fira en mamma. 

Ingen i hela världen kan älska mig så som mor.

För de flesta mödrar är det så, kärleken till barnet går aldrig över. Men  Kunde jag blott en gång skänka dig det tillbaka.

Där börjar det halta, hur skänker man tillbaka kärlek?

Det skulle inte finnas så många bortglömda gamla kvinnor/mödrar då, om kärlek kunde skänkas tillbaka. 

Därför så ser jag Mors dag mer en affärsdag i vårt land. 
Glöm inte blommografera, glöm inte mor. Reklamen kör på.

Det verkar också som om många med mig känner likadant, fast på annat sätt, det blir ett nödvändigt ont. Ett måste.

Nu ser jag hur bilar stannar utanför husen och det springs in med en blombukett och så ut lika snabbt. 

Upplever att många vuxna upplever ett slags jag måste väl skicka något, ge något till henne men jag har egentligen inte tid eller lust.

Unga mammor med barnen hemma, 

vitala mammor som kan sitta barnvakt eller vara till annan hjälp, där blir nog kontakten och Mors dag närmare i känsla.

Men den gamla kvinnan, den gamla mamman, som kanske är bortglömd mesta delen av året, varför just den dagen, om det inte betyder mer än en dag som handlarna vinner på.

Kan en mamma som känner ensamheten krypa inom henne, som saknar barn och barnbarn, bli glad om det kommer en dyrbar bukett blommor på den dagen?

Jag tror det inte, jag tror att glöms man bort, resten av året, så betyder inte den gesten en dag på året något.

Jag har mött så många ensamma äldre kvinnor, där deras vuxna barn saknar intresse och tid för dem.

Mors dag kan ge någon dåligt samvete, men vill en kvinna att hennes barn ska ihågkomma henne för att de har ett dåligt samvete?

Nu finns det unga mammor som sitter med sin lilla unge i knä vyssar och lugnar, precis som hennes mamma vyssade henne, 

precis som den äldre generationens kvinnor också gjort.

Nu hoppar en liten unge in i bilen och mamma rattar säkert barnet till dagis, skola, mm, förr så höll mamman, barnets hand i sin och det gick till skola och andra ärenden.

Förr såg den annorlunda ut än idag, men kärleken till barnet fanns då med och följer hela livet.

Varför tror dagens mödrar att de är annorlunda, att de ska bli ihågkomna på sin ålderdom?

Kanske är det så det sett ut i alla tider, de gamla göms, glöms, men nu plockas de fram när den smarta handeln pockar med annonser. Glöm inte lilla mamma.

Låter det här fel, Bra, då är du som läser en bra dotter/son som har god kontakt med din gamla mamma.

Minns en gång när jag var hos min pappa på äldreboende, vi satt i cafeterian. En gammal kvinna var nyinskriven på hemmet, hon grät och ville hem.  

Hon var vilsen. 

Skulle jag idag sätta ord på det, så var hon livrädd.

För är man gammal så vet man att man bara har dåtid och nutid.

Vad gjorde denna vuxna dotter? 

Hon var mäkta störd, varför skulle hon krångla, gamla människan.

Hon hotade – ”Om du inte slutar gråta, så kommer jag aldrig att hälsa på dig”

Nu ska jag vara rättvis, jag vet ju inte hur denna äldre kvinna varit mot sitt barn, kanske hon hade hotat henne med liknande

Men bara det att se en gammal människa gråta förtvivlat borde göra vem som helst full av medkänsla.

Min pappa kände så, han gick fram till kvinnan, berättade att han bodde på hemmet. Erbjöd sin hjälp att hitta runt.

Dottern försvann hastigt, bekymret var över för hennes del.

Pappa som höll sitt ord, minns jag berättade att fast det varit jul strax därpå så kom inte hennes dotter och hälsade på.

Blommografera, så dum jag är nu finns ju SMS en tidning på nätet erbjöd skicka en SMS hälsning till mamma.

Så nu SMSas det.(citat från sidan)

”Du är världens bästa mamma, Hoppas du får en trevlig mors dag”

”Våran mamma, vi älskar dig, ha en superbra mors dag”

”Du är världens snällaste och gulligaste mamma. Grattis på mors dag önskar …

Kan man inte hittat på egna ord, så tycker jag de ska strunta i att skicka något.

Varför inte ringa istället, och tala om hur superbra hon är, 

Det jag vill ha sagt är nog mest det, det kan vara jobb, långt ifrån mm då kan det vara fint att skicka en bukett, men att det blir hyckleri med att skicka en bukett blommor, för att reklamen trycker på, är helt fel.

Låt det handla om det som kallas för kärlek. 

För i det allra flesta fall så har den gamla kvinnan älskat av hela sitt hjärta sitt barn. 

Du som då var det barnet, och som nu ja, du vet bäst själv.

PS idag blev jag uppvaktad med den här fina Pelargonen, 

uppskattar det för då har jag en blomma hela sommaren att glädjas åt DS

Pingstafton

Pingstafton, ingen röd dag längre. Allt är föränderligt.

Förr räknades den och Annandag Pingst som helgdag.

Jag tänker ofta över dåtid-nutid-framtid.

Uppväxt med, lärt mig, sen förändringar.

Vissa saker är svåra att ta till mig.

Som Pingsten nu, den är för mig helg, inte så att jag tänker ur kyrkliga perspektiv, utan bara som jag vuxit upp med.

Man hör ofta att gamla går i barndom, vad menas? Kanske att den gamla blir dement, eller kanske som för mig.

Jag lever ofta i dåtid, där finns alla mina minnen, där kan jag se hur vissa saker som var stora just då, löste sig och var inte så stora som jag tyckte då.  Tiden visade det, eller som man säger, med facit i hand.

Dåtid, då var jag rörlig, ”valsade” med i livet, dåtid var jag stark, snabb, idérik, kroppen var hel och fräsch. Då förstod jag mig på musiken som spelades, då kunde jag uppfatta när en människa pratar fort, då kunde jag osv…  Är det underligt att jag lever i dåtid.

Nutiden kommer jag inte ifrån.  Men jag strejkar så länge det går. Jag vill inte betala över mobilen, jag vill inte gå till ett uttag vid ett hus och ta ut pengar, jag vill inte stå i en kassa och betala med ett kort.

Jag vill ha kontanta pengar och betala över disk.

Jag har dator, men jag kan den inte, blir det fel så blir jag störd, hur får jag tag på hjälp. Datorer har kommit och jag måste ta till mig det.

Räntan från banken, vad menar de, som nu måste vi ta oss dit för att fråga. Höjning för vad. 

Vi söker för fullt efter en hyreslägenhet, vi vill hyra, men lyckas vi så vet vi inte om det ändras och ska bli bostadsrätt. Allt ska ju ägas idag.

Vi kan inte skruva tillbaka tiden, men när jag tycker att dåtiden var bättre så blir det att lätt att minnas det att flytta tillbaka i minnet.

Framtiden, låter mera svart, men när man blivit gammal så lockar inte framtiden för en, för hur kommer den att se ut?

Vi ser här hur många gamla har det, hemtjänsten kommer och det blåser in och blåser ut. Utanför vårt matrumsfönster ser vi hur den lilla bilen kommer, ut ur bilen, 20 minuter senare en soppåse lämnas i sophuset, sen iväg.  Några timmar senare, samma bil, in och ut igen efter 20-30 minuter. Är det en framtid att tänka sig?

Idag Pingstafton så har vi haft fint väder, vi har tittat till kolonin, även där lever vi dåtid, vi har den lilla stugan som den var när vi tillträdde den. Stugan är ungefär 60 år, och mycket liten och enkel. 

Vi har ingen designad trädgård. Har läst att  trädgårdar ska gå i vissa färger. Jag läser om designade trädgårdar. 

Det skulle aldrig gå hos oss. För växterna tar för sig, och andra vill inte. 

Tycker jag att alla blommors färger går bra ihop.

Idag har det varit helgdag för mig, för jag ser mer bakåt än framåt.

Och de små solrosbebisarna ser ut att ha tagit sig.

 Satt för dem så inte kaninerna ska gräva upp, vi hittar spår efter dem lite här och där.

Trevlig Pingst!

Visst gör det ont när knoppar brister...

Mellan hägg och syren, just där är jag nu, 

våra Syrener har börjat slagit ut. 

Syrenbarn,  

som jag retar mig på när de sticker upp överallt och tar för sig. 

Nu står det med sina rena vita klasar och bara gläder oss som ser dem, och glömda är alla skott de skickar ut.

På vår koloni håller Rhododendron på att lämna oss, 

tidigare var de Syrenhortensian, vi misstänker att det är grannens nya förändringar som åstadkommit det. 

Hon har huggit bort rötter och lagt en typ kompost med allt möjligt i. Troligen förändrades det för våra växter stort.

Man bör inte ha växter för nära en tomtgräns, 

har vi lärt oss av det här.

Stava till Rhododendron är svårt, 

som i berättelser om den lille pojken som sa till sin pappa

"Titta pappa en ros"

-Det är ingen ros, det är en Rhododendron,

"Hur stavas det?"

- ähum, det är nog en ros, när jag tänker efter. 

Jag försökte hjälpa Rhododendron, med att ta klippa bort visset och av misstag så följde ett par knoppar med. Väl hemma satt jag dem i vatten, och fast Rhododendron inte mår så bra, skapade den så fin knopp.

Visst gör det ont när knoppar brister?

Gäller oss människor mer kan jag tänka.