Min Blomsterlönn/Klockmalva

Moderplantan Blomsterlönn/Klockmalva finns inte längre, men tre avkommor har vi, det här är en, det växer på höjden, när vi ska toppa den så ser vi nya knoppar och då går det inte att ta av den.

Vi kallar den Blomsterlönn, men har hört att Klockmalva är mera rätt.

Den är vacker när den står ståtlig med stora blad och klockorna. 

De dricker mycket vatten, tyvärr så gulnar bladen och faller av så nertill blir stammen lite kal.

Familjen av William Marklund

Plockar bland bilder, tittar och minns.
Sist jag var på Vårdcentralen, satt jag där på en stol och väntade, personal som gick fram och tillbaka, dörrar öppnades och stängdes. Väntan blev lång. Mitt framför mig tavlor. I mörka färger såg dystra ut.
En föreställde Russinvägen. Jag fastnade i minnen. Kunde det vara 50-talet, eller något senare.
Konsum, och fiskaffären som låg där, jag var då en ung mamma som drog en Emmaljunga vagn, ibland hade jag fyra barn i vagnen. 
Två egna, och två dagbarn.

 En brant backe upp till Russinvägen och vagnen var tung uppför, och även nedför då jag måste hålla igen.
Hur många på den här vårdcentralen hade överhuvudtaget varit på Russinvägen? Ägarna, läkarna, systrarna?
Tavlor som satts upp för att visa, så här såg det ut förr i vårt område. Nostalgi för oss äldre, känn er som hemma. Diskutabelt med känn dig som hemma, det är ju inte alltid som vårdsektorn "tar" hand om de äldre.
Jag satt och tänkte, så fruktansvärt trist bilden såg ut, ingen blå himmel som lyste upp. 
Den lyste ju även på oss då. Växtligheten var grön även då.
Där låg en kiosk, som för länge sen är borta, konsum, fiskaffären, och alla de andra är borta, nytt har kommit till, men William Marklunds skulptur "Familjen" står kvar.
Tittade på mina egna bilder av den, inga märkvärdiga bilder, men den står där sommartid omgiven av vackra blommor.
Precis som familjer förr i tiden, så var det färg och glädje och inte denna trista mörka bild, som jag tog med min lilla digitala apparat.