Terapi 2 - TV

TV, är vårt sällskap.
När orken har avtagit, när alla måsten har lagts åt sidan, så är det bra att sätta på TVn och få sällskap.
En tanke kommer då och då, våra förfäder, när de var gamla och skröpliga. Hoptryckta i fattigstugor, lämnade i sin ensamhet att klara sig bäst det gick. Ingen el, ingen TV, ingen radio.
Allt annat skriver jag inte om nu, mina tankar över den tidens svårigheter. Att vara gammal då var nog en stor plåga.
För oss två gamla så är ensamheten ett faktum. 
Att då flytta sig bort, bli underhållen, det kan TVn hjälpa till med.
Som tur är har G. och jag samma tycken när vi väljer kanal.
Vi har 8 kanaler, ändå ibland så finns det inget som passar oss ändå.
Så var det i går kväll.
Sista kaffet i de blå IKEA muggarna, och så kolla vad kan vi titta på.
Fann ingenting, vi tittar först på SVT vad de erbjuder, för då slipper vi de tråkiga reklamfilmerna.
 I går kväll blev det mer "Vi tar väl det programmet då". Farmen V.I.P.
Kändisar. A, B och C kändisar, kan nästan sträcka mig till D kändisar också florerar i media. Ju mer man syns osv.
Där satt vi två och upptäckte att vi kände inte igen några av dem. Vad hade de gjort? På vilket sätt var de kändisar?

Ibland när jag läser om vissa personer som dagliga tidningar på nätet har, kommer tankarna hur görs det, bevakar tidningen dem, eller ringer de upp och säger, "Nu har jag en ny partner" eller "Nu har jag nya tuttar" eller "Nu är jag arg - glad - retlig" osv osv.
Somliga kändisar blir kändisar över sina privatliv.
Nå, nu var det Farmen. Någon hette Ben, honom fick jag slå upp, Youtube en repris på programmet jag såg i går, med kommentarer som tydligen går hem hos yngre kan jag tänka mig.

Så här är det för mig just nu, smärta, smärta, smärta. 

Man brukar räkna ner dagar, så där som man gör till jul, till semester, till födelsedag mm mm

Jag räknar inte ner, jag räknar upp kanske man kan säga. Nu har det gått en vecka, nu har det gått två veckor... Ska inte smärtan ge sig något.

Då mitt i allt fick jag skratta, och skratta både gott och lite rått.

Samir och Ben fiskade, och de mjölkade en ko.

Tyckte  lite synd om djuren, att de skulle råka ut för dessa två.

På något sätt var det overkligt, två unga män, och så ja, jag vet inte vad jag ska kalla det. 

Det var för overkligt, hur kom de sig att de gick med på att vara med i det programmet. 

Jag skrattade så mycket, för det var helt komiskt.

På Alternativ.nu kan man läsa om hur man mjölkar en ko. 

-Var beredd att ta bort hinken om kon blir orolig-

De orden visar att kon ska på alla sätt respekteras.

-Det finns två vedertagna metoder. Den ena går ut på att du tar tag om spenen med hela handen, klämmer åt högst upp med tummen och pekfingret så att ingen mjölk försvinner upp i juvret, och sedan kramar med fingrarna uppifrån och mer i tur och ordning tills mjölk sprutar ut ur spenen, Du behöver inte röra handen så mycket utan det är fingrarna som ska jobba. Denna metod är skonsammast för kon-

Nu är det omtanke av kon och det måste TV4 inpräntad hos de som för första gången ska mjölka. 

I mitt gammeltillstånd så blir jag störd när någon säger runka om mjölkning. Det känns respektlöst.

 

Terapi 1 - läsning

Att inte kunna göra det man är van vid, ställa om sig. Ha smärta, finna sig i. Det är svårt. Deppa ihop är lätt då.
Ont efter "rampfallet" ryggen, axlarna, bröstet rullatorn väger ju en hel del, benen som veks åt sidan.

Hade tur jag hade kunnat vara på sjukhus nu och haft många fel. 

Drömde i natt, känslan av händelsen spelar spratt inom mig. Mardröm.
Jag har läst, har den stora turen att mina ögon fungerar, samt att jag efter mitt själsliga förstånd vet vad jag läser.
Jaget, har glömt mycket och då har rädslan kommit om, demens, alzheimers - hjärnvävnad som förstörs, storhjärna hjäss och tinningglober  drabbas,

bild från Svenskt Demenscentrum

Jag har lyckan att fortfarande kunna läsa, gillar böcker som "hänger" ihop.
TV program har gjort mig intresserad, av författarinnan Ann Cleeves, hennes Shetlands böcker med Jimmy Perez som huvudperson.
Har nu läst de fyra första och  känner saknad att inte ha till hands en femte. 

Jag läser, handarbetar, ser på TV. 

En tillvaro som har krympt, ju äldre jag blivit desto mer har mitt liv krympt.
Vänner, bekanta är döda, barn har sitt, grannar är yngre och på sin höjd säger ett Hej.
Då finns böckerna där, men... man måste ha turen att kunna läsa dem, och förstå dem.

Tänker jag då att en man Marcus Tullius Cicero som levde innan vår tidräkning började, (106 f. Kr - 43 f. Kr) sa 
"Mina böcker har alltid tid för mig, de är aldrig upptagna"
så blir tanken hisnande. 

 
När man blir äldre och kroppskrafter avtar, ekonomin svår att föröka. Förändringens vind blåser hårt.
Då kan en bok vara en vän.

1:a kvartetten av Shetlands böckerna

ordspråk 

"Böcker är ens vänner även om de vänder ryggen åt en"

 

 

Vad var min skyddsängel?

13 dygn har gått, 13 dygn fyllda av smärta.
Oftast väljer man i livet. Små saker, stora saker.
Den 5 mars var jag hos en ögonläkare, på hemvägen funderade jag medan jag var i det stora centrumet, ska jag handla mat här, eller ska jag handla i mataffären där den lilla bussen stannar.

Affären i centrumet vann, det blev Lidl, deras falukorv är god, deras äppelkaka är god osv.
Coop som ligger mittemot den lilla närlinje-bussen, är en dyr affär. Många gamla kommer inte längre en dit. De kan då åka retur inom en timme och slipper betala ny avgift på bussen. Ofta hör man de äldre pratar om matpriser och från det flesta sägs det att Coop just där är dyra.
Jag åkte med min rollator ner för 2 rullramper, allt gick bra, jag hade då försökt att få upp hissen, en sån där hiss som man måste hålla knappen intryckt hela tiden för att den ska röra sig. 
Rullramp... nedför så hade jag bromsarna på så den inte skulle få för sig att  fara iväg. 
Jag handlade en kasse full, bland annat så hade jag sett i deras reklamblad att de hade begoniaknölar som jag tänkt till kommande utedagar. 
Så skulle jag då åka upp, första rampen gick bra, när jag kom till den andra så hann jag inte få på rollatorn förrän den gick mot ena sidan och stegrade sig och slog omkull mig. Så rullade jag på bandet upp med rollatorn  över mig. En mardröm.
Vänliga människor hjälpte till att få upp rollatorn och mig, de samlade ihop varor som fallit ur kassen, de samlade upp vantar och andra saker som spridit sig.
När jag kommit på benen, så satt jag mig på rollatorn och vilade, kunde stå på benen, men hade rejält ont.
Det onda var bara en försmak, nu har jag haft olika skeden av smärta. Svullnader har lagts sig, men smärtan, svårigheter att gå, allt känns svårt.

 Känner så väl till att man inte ska åka rulltrappa med rollator, nu har jag lärt mig att jag ska inte använda rollator på en rullramp heller.

Kone som tillverkar rulltrappor skriver så här

 Det är lätt att tänka att någon använder rollator, rullstol, permobil så har den personen några kroppsliga besvär som gör att den använder dessa hjälpmedel. Då kan ju vad som helst hända. 
 

Kraftfullt råd från nätet,

En barnvagn, ett ögonblicks oaktsamhet och allt kan rasa. 
När man ramlar som jag gjorde så kan om oturen är framme andra människor drabbas också.
Så jag vill så här att man ska tänka efter före, innan man tar sin rollator där det kan hända olyckor.
Rulltrappor är bra, men... tänk till innan du ställer dig med din rollator, din barnvagn på den. 

Rulltrappa T-bane stationen i Farsta centrum

 

Plectranthus...

Mitt förhållande till växter, det är kluvet. Vi har några fönster med smala fönsterbräden och de är fulla med krukväxter.

Jag är inte någon som går och pratar högt med växterna, men jag tänker en del om dem.

En gång för länge sen läste jag i en bok "Findhorns trädgårdar" om människor som flyttat samman och levde efter att vi är ett med allt som lever.

De skrev att när de skulle beskära en buske så talade de om för busken först vad som skulle ske. De ansåg att beskärning var plågsam förväxten,
Varför? Jo, de hade den tron att en växt har en själ. Att det finns devor som är för varje växtart. Devor som ser till, hjälper växten.
Vem kan säga emot?

Vad vet vi om allt det som är fördolt nu, men som vi kanske kan få veta en gång när vi dör och vår själ  finns någonstans i alltet.

Nonsens säger många, alla har sin rätt att tänka och tro.

Jag talar inte med våra växter, men jag tänker desto mer. Som nu till exempel med en växt som vi har många av.

Jag har en stor svaghet, jag kan inte klippa ner en växt och bara slänga bort. Kan absolut inte kasta bort en hel krukväxt. Så jag hamnar i ett dilemma. Vad ska jag göra med blommorna.

Nu har jag tänkt och tänkt och jag har faktiskt tänkt lite högt. Till den ena sa jag i morse, håller du på så här så måste jag klippa ner dig. Ta det lite lugnare nu, jag vet att det är skönt att stå inomhus och se ut hur mycket snö och ruggigt det är för alla växterna utanför.

Medan jag står där är det som om blomman ger mig förslag. " Innan du klipper ner mig eller gör någon annat med mig, fråga din dotter om inte hon vill ha några fina skott av mig. Sen har du Lotta, hon har gröna fingrar och hon uppskattar blommor av alla slag, och jag är inte så dum att ha på fönsterbrädan"
Det verkar helt korkat att jag skulle ha ett samtal med blomman, men nu börjar jag på riktigt tro att jag hade det.
Blomman heter på latin Plectranthus.... är inte säker på om det här är Novemberljus eller Flaskljus.

Minns att jag köpte den som vackert blommande svag blå färg.
G. säger att den ena har haft vita blommor. Så det kan vara två olika sorter.
Både G. och mitt minne har börjat svikta något. Den som lever få se, är det novemberljus så kommer den att blomma i november, växterna är bra att veta sin tid för blomning och vila

Plectranthus... i sovrummet

Det är tungt att flytta alla blommorna när man ska öppna vädringsfönstret.  Nu på äldre dar är allt bra mycket tyngre än det var förr. Blir de stora så måste man vara försiktig när de flyttas.

Plectranthus... i matrum

Plectranhtus i alkov

Den här blomman klipper många ner som bonsai, det är inget som har lockat mig, däremot förstår jag att jag skulle behöva klippa ner dem något.
De verkar i alla fall trivas.  :-)

Snö i massor

Mars, första vårmånaden och mycket snö. Parkeringen nedanför fönstret kan man bara se lite av en bils hjul. En orkidé har gett oss en blomma. Kontrast.

Det är vackert, när flingorna virvlar runt , och trädens grenar är snöklädda. Men  inte så kul att gå ut och dra en rollator i.

Ordspråk