Pengar i min hand.

Känns inom mig att det är sorgligt om ett samhälle utan pengar.

Pengar att hålla i, betala med, spara med.

Som barn hade jag en spargris, en keramikgris med ett grönt målat klöverblad på ena sidan.

ungefär så såg den ut

Ingen öppning, utan jag pillade ut pengar med en kniv, när jag ville ”ta ut en slant”.

40-talet jag fick jobb i affär efter skoldagens slut, tunga matkorgar för en ung växande liten person, jag och andra barn, rensade långa rader med växtlighet hos trädgårdsmästare, en slant i handen för slitet. 

En liten slant i hand, känna att det jag slitit med gav mig en lön för mödan. Lärdom om pengar och pengars värde.

Spargrisen stod där och hade några skramlande mynt i sig.

Även pappa hade en burk, där han samlade 25 öringar i. se hur det växgte i burken,

Pengar har ett värde att betala för det livsnödvändiga.

Med pengar kunde man förverkliga drömmar. 

Att se hur den sparade slanten växte, med dem växte drömmarna.

Barn lärde sig pengars värde. Lärde sig förstå att saker och ting kommer inte flygande. 

Kontantlöst samhälle, aldrig få den glädjen att känna en betalning för sitt jobb genom att räkna pengar, nu blir det bara några siffror på en teknisk apparat.

När vi jobbade på 50- 60 -tal så fick vi vår lön i handen. Lön för mödan. Det var verkligt på ett sätt som det aldrig kan bli att bara flytta pengar genom en dator, en mobil, ett kort.

Därför vill jag fortfarande gå till banken och hämta ut min pension.
Jag vill kunna sticka åt pratglada lilla grannbarnet en tjuga till en glass, jag vill kunna lägga ett par kronor till den som inget har.

Vilken förlust för barn, vilken förlust för oss människor. 

Bankerna styr och protesterna är lama. Nu ska det vara appen, mobilen, för att se pengar som inte finns annat än i bara siffror.

I dagarna har jag läst om en pojke 11 år som sparat tio kronor i en låda. En bild där han håller sin låda, med tiokronorna i massor. Han fick känslan av sina pengar, de är verkliga, hans sparande syns för honom. I sitt elvaåriga liv har han sparat i sin låda.

Hur många barn har och hur många barn gör nu likadant. Så kontantlöst samhälle, inga barn kan få göra det, känna känslan.

Vi förstör för våra barn den känslan att förstå pengar och dess värde.

Han hade sina drömmar med sparandet. Precis som många andra barn, spara, se det växa, räkna, ha drömmar.

Nu har han varit så generös efter att ha läst om barn i Uganda som inte har riktiga fotbollar, de hade plastpåsar som de knutit med snören.

Den här elvaåring han tog av sina tiokronor och köpte tio fotbollar som han skänkte till ett barnhem i Uganda.

Han har mer tiokronor kvar. Och han fortsätter att spara och har tankar till vad de ska gå till. Läser att han vill hitta något annat där hans pengar gör nytta. Heder åt denna kille.

Snälla banker tänk om, ta inte bort något som kan få de mindre att känna att en slant är en slant och inte bara en siffra.

Tänk på att det finns människor som jag, som vill ha kvar kontanta pengar, som vill gå till banken och ta ut min pension. Räkna mina pengar i portmonnän, betala men en slant.

Politiker låt inte bankerna bestämma allt, vilket sorgligt samhälle att inte de som vill inte får ha slanten i sin hand, utan bara siffror i en teknisk apparat.