Djursjukhuset Bagarmossen

Dagen efter...

Igår den 9 januari var vi på Djursjukhuset i Bagarmossen.

En fortsättning från juldagens kväll, då vår Molly hade bekymmer, hon gick till sin låda och där vände hon sig från höger till vänster, och försökte åstadkomma     en kissning. Något var fel, det var så långt ifrån hennes vanliga beteende så vi uppmärksammade henne noga. Var var på gång?
Annandagen kom, lite lugnare, men så mot kvällen likadant.
Lådbesök, men inget större resultat.

Googlade, katt svårt att kissa, oj så mycket det kom upp. Sammanräkning = veterinärbesök.
Första dagen efter jul, ringde runt till veterinärer i vår relativa närhet. Det gick inte att få komma.
Djursjukhuset akut. 
Varför bromsade jag lite över djursjukhuset kan man undra. Rykten, de är inte bra, de är dyrare än hos andra. 
Men... har man en dålig katt så måste hjälpen till.

Så hon stoppades in i sin kattbur, stoppades in är nog rätt ord, hon är ingen katt som går in i den frivilligt, vi båda hade fullt sjå med att få henne på plats.
Buren är en sån där som har små saker som ska ner i ett hål genom botten och överdel sen ska det stängas till genom att man vrider på de små "sakerna" som är många, dörren åkte i väg och Molly var snabbt ute. Så om igen, vi var helt slut när hon var inlåst.

Veterinären kändes bra och kunnig. Hon hade behövt lite urin för att kolla, hon fick ut lite det räckte till att se att det var klart, men inte till att mäta.

Molly fick Metacam mot smärta 

hon fick  Cystease till hjälp mot slemhinnor.

Cystease är ett kosttillskott som innehåller Glukosamin som ger en skyddande effekt på urinblåsan.

Veterinären lyssnade på hjärtat och hörde blåsljud.

Molly är lite till åren, i människoår skulle man kunna säga ca 70 år. Hur gammal Molly är vet vi inte, vi har tagit hand om henne, hon kan vara 13 -14 år

Hemresa hon är inte van att åka bil heller, så för henne blev det här en tuff dag.

Måste nog säga att även för mig blev det en tuff dag, Gösta tog det lite bättre.

Jag tänker på Molly och hennes hjärta, när veterinären förklarade så kändes det som om hon och vi skulle få en svårt tid framför oss.

Själv vet jag det här med hjärta som krånglar. Efter min hjärtinfarkt så är jag mycket medveten om det. Har även jag blåsljud, efter att jag låg inne på sjukhus i lunginflammation med stark antibiotika så uppförde sig hjärta med hjärtflimmer, som tur var förändrade det sig.

Medicinering varje dag. Skulle det bli så för Molly??

Cystease var inte svårt att få i henne, vi stötte det i morteln och blandade i maten.

Men Metacam var en strid varje dag, hon ville absolut inte ta emot. Två vuxna för att klara av det. En höll henne och en sprutade in det i munnen.

Vi har skålar av olika former med vatten, lite här och där, bara för att hon ska frestas att dricka.

Allt gav resultat, hon kissade som förr igen. 

Återbesök. som var i går. 

Vi hade fått nedskrivet, ta bort lådan tre timmar innan ni ska vara här.

Vi anade att veterinären ville tömma henne för att få så pass med urin att det gick att kolla upp.

Så lådan togs bort, och hon blev villrådig. 

Så samma dust med att få in henne i buren.

Så bilfärd. Några jam hördes från henne.

Hon anade nog att det var som sist, och hon ville inte vara med på det.

Vi hade tur, "sköterskan" eller vad det heter var det absolut bästa vi kunde få för Molly. 

Vi hade ett önskemål att Molly skulle få sina klor klippta, hon vill inte gå ut, klösbräda har hon aldrig tagit till sig.

Minns något av det stod på "sköterskans" namnbricka Helen Rosse...

Hon satt Molly i sitt knä, och så klippte hon. Jag stod där helt imponerad, så steg en känsla som var stark, hjärtat öppnade sig, och ögonen blev blöta. Vår Molly satt där så fint såg inte orolig ut. Scenen var så vacker, om man kan säga det om veterinärbesök. Helen? handskades med henne så jag tänkte, kommunicerar hon med Molly, förstår Molly henne?

Så ska Molly få ultraljud på sitt hjärta. Efter att de frågat oss om de fick raka Molly, så tog Helen? hand om henne, höll henne medan hon låg på sidan, helt still, hon vändes och utraljud togs även på andra sidan. 

Då kom återigen en scen som gjorde att mitt hjärta öppnade sig helt och blev mjukt av kärlek till Molly, vilket även omfattade denna "sköterska". Molly la sitt huvud i hennes hand tillitsfullt.

När sen Molly skulle läggas på rygg i en vagga, hade min oro släppt, (oron över hur ska det gå) allt var så kärleksfullt mot Molly, så min oro över hur allt skulle gå hade släppt vartefter jag sett omhändertagandet.

Molly behöver inte medicineras för hjärtat, det visade några stenar i urinblåsan.

Positiv besked i tanke på hjärtat, och nu kissar Molly som hon ska.

Funderar över hur blir andras djur omhändertagna när man hör så mycket negativt om djursjukhuset? Vi hade inte kunnat få bättre omhändertagande av Molly. 

Kanske lite synd bara att inte de kunde ta kissprov, vi hade gjort som vi fick råd om, ta bort kattlådan tre timmar innan ni kommer på återbesöket. Det gjorde att vi trodde att de skulle kunna tömma henne.

Nu ska vi när vardagen kommer försöka oss på att ta hand om och få ett litet prov och åka till djursjukhuset med för att få kollat.

Lite annorlunda känsla för henne, när klorna är nyklippta, hon brukar sköta det själv, men hon vill inte gå ut nu.