Hittade en video som jag gjort en gång i tiden, mina tankar flyttades tillbaks.
Skönt att kunna tänka på dåtid utan att det gör så ont som första året. Fortfarande sörjer jag Gösta, det har gått fyra år och sju månader, men jag kan tänka på honom utan att gråta.
Sen ser jag som en gåva, han är ofta med i mina drömmar, något att vara tacksam över.
Minns en gammal granne som blev änkling, vi talade med varann ofta, han sa att hans fru satt i en stol som hon brukade använda ofta, den stolen stod där för hennes skull. Han sa att hans söner inte förstod. För mig läkning, sa han. Så väl jag förstår honom nu.
När jag drömmer om Gösta och sen vaknar känns det så konstig en stund, fattar inte att jag vaknar upp ensam.
Den här videon är trädgårdspionen som vi hade på kolonin. Stora blommor som tallrikar, vi båda njöt av dem, vi firade med att sitta och titta på blommorna, ibland med en kopp kaffe, precis som många kineser firar med en thé stund, samlade vid de blommande pionerna.
Trädgårdspion har kort blomning.
Alla blommor har sitt vackra. Tror att den pionen vi hade på kolonin, blev inkörsport för mig och pioner.
Vår granne hade dill Pion, många blommor i vackraste rött, vi hade
”vanliga pioner” också.
Vi hade både rosa och röda pioner, alla underbart vackra.
Majas alfabet P - Pion
Tänk vad jag skulle vara glad
om jag fick bo på pionens blad
Då kunde jag sitta alldeles nära
och titta och lukta på allt det skära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar