När jag idag var på hemväg från bussen, så stannade jag för den hisnande vackra synen av Scilla.
Varje år samma vackra syn.
Min rygg värkte och jag skulle behövt få sätta mig ner och vila, önskade att just där skulle en soffa ha stått.
Soffor att pusta ut på är det ont om, det vet man när man har ont och behöver dem.
Men tänk om det varit en soffa där, att få sitta och komma igen på, samtidigt få vila ögonen på det blå havet av blommor och bara njuta.
Vad vi människor bjuds på vackra vyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar