Bankerna bryr sig inte...

Många bäckar små blir en stor å…

Tänker på när jag var barn och 

spargrisen fick några små slantar då och då. 

Inget öppning i botten, utan man fick pillra ut med en kniv, 

om man gjorde sina egna uttag.

 Slå sönder den var otänkbart.

Hur många har inte sparat tjugofemöringar i stora flaskor, 

eller femtioöringar i en typ sparbössa, 

för att sedan kunna köpa någon önskat. 

Banken tog emot. Posten tog emot.

Så kom rören man kunde gå till posten och sätta in dem. Pappersrören som innehöll  växelpengar för affärer, 

men även för den ”lilla spararen” att fylla när sparandet blivit något, gå till posten eller banken och sätta in i en bok. 

Följa hur summan växte.

Dåtid. Kära dåtid. Det var enkelt och bra.

Idag var vi till Sweedbank, en summa som vi inte förstod. 

En fråga, vad betyder det här, har läst på kreditvillkoren men  vi kan inte få till vad det är. 

Tre gånger gick hon ifrån för att fråga någon. 

Svaret visade att hon inte förstod ett dyft av vad hon fått för svar.

Hur ska då vi fatta? 

Nu måste vi söka på hjälp på annan plats för att få ett svar.

Räntan på de pengar vi har insatta, är obefintliga, 

då i jämförelse med vad vi betalar till banken i ränta.

När vi sitter där och väntar på henne som går ifrån gång på gång, faller min blick på de knubbiga spargrisarna. 

Är de bara ett blickfång, eller delar de ut dess spargrisar/bössor till någon?

Nu när det inte går att spara med småpengar i bank.

När vi var på banken så tog jag ut pengar till löpande utgifter.

Banken -Har du inget bankkort?

Jag – Nej.

Banken - Varför inte det, så bekvämt som det är.

Jag – Jag vill ha kontanter när jag handlar. (jag brydde mig inte om att gå in på att de pengarna jag har till antal inte är så stora)

Banken – snart kommer Swedbank att sluta med kontanthantering.

Jag – Det är rätt märkligt, varför ni ska göra det.

Banken – Det är så bekvämt, du kan ta ut pengar när du vill, slippa sitta i kö och vänta.

Jag - Jag väntar gärna

Banken – Men varför vill du inte ha ett kort?

Jag – jag ser illa, det är smått att knappa in. Det passar inte mig, är stressande.

Banken – vi är intresserade att höra varför man inte vill skaffa kort.

Jag – Jaha, har ni gjort någon enkät bland äldre. Då skulle ni säkert fatta och förstå varför många med mig vill kunna hämta sina egna pengar i kontanter.

--

Om man ej kan lära sina barn spara, att barn får lära sig pengar och att många slantar tillsammans kan bli en summa som det går att handla något man önskar/behöver, 

om det ej går att spara och kunna sätta in sparade pengar, hur ska då barn kunna förstå pengars värde?

Att hålla i, stoppa i sparbössa, räkna pengar, gör ju att det blir "på riktigt" det här med pengar.

På hemvägen talade vi om att nu måste väl vi också om vi får leva skaffa kort. 

Men en sak är säker bankerna kör över de äldre,  

Ingen hänsyn.

Ett råd till banker - Vänta med allt det här tills den generationen som växt upp med tekniken blir äldre, 

och vi andra har gått till de himmelska nejderna.