Dagböcker och jag

Morgon och jag stapplar fram,

 ska jag behöva gå med käpp inomhus nu för att få stöd?

Idag är det jobbigt att vara jag.

Fibromyalgi, athros och allt vad som stött till under livets gång.

Just nu när vi ska flytta bort allt som står för nära fönster, de ska komma till oss och arbeta med ytterfönster, vilket sker inifrån.

Mycket packas ner i lådor, bärs ner i källare. 

Ska jag göra mig av med eller spara?

Dagböcker sen 18 år tillbaks har jag nu börjat titta på, bläddra i.

Mina ord om just då.

"Hittade" som det här från Annandag Pingst 2001, ser att det hade kunnat vara den här pingsten.

-En skön sommardag, lagom  av allt, lagom av sol, värme och sval vind.

Grannarna runt om borta, allt är tyst, det vilar frid över dagen.

G. åkt till kolonin, jag föredrar att vara hemma, kroppen värker så jag är utan ork.

Sitter ute, skuggan har precis kommit till soffan som är på sin nya plats, ovanför ett vindspel i bamburör som klapprar när en lätt vind kommer.

På bordet bredvid mig två krukor, en med mörkblå Pensé och den andra med en varm röd nejlika.

Nejlikans doft förs till mig med samma vind som får vindspelet att klappra, en himmelsk doft när mig, jag lyfter upp blomman nära mitt ansikte för att riktigt få känna känna doften. 

Sniffar och försöker behålla doften, en parfymör skulle kanske kunna fånga den och spara, men jag har bara den här stunden.

Upplever en stor lycka, tänker på Vår Herre som skapat så underbara ting till oss människor.

Mitt i denna stora tacksamhet så sitter en mygga på min arm och ger mig ett stick, som sen kliar och gör att jag funderar varför jag inte kunde få sitta och ha denna helt underbara stund i fred utan att det skulle komma en påminnelse om mindre bra som finns.

Kanske är det något som skall läras ur detta.

Längst inom mig anar jag dunkelt hur det är, en dag kanske jag kommer få se helheten av tillvaron. Då blir kanske bilden klar inom min själ och inte som nu bara förnimbar, dunkel, suddig och oklar.-

Dagbok är roligt att föra, får mig att komma ihåg, som soffan hur jag försökte lasera den vilket inte blev så lyckat. 

Minns vindspelet som till slut inte orkade klappra år från år. 

Smärtan som var då, är borta ur minnet idag, 

bra för mig att vissa saker raderats från minnet.

Jag började att skriva dagbok i en blogg, 

det går så mycket lättare att skriva över ett tangenbord, 

än att skriva för hand, ingen plats tar det om det ligger i en blogg. Vad hände? 

Space lade ner alla sina bloggar och de kunde föras över till Wordpress, men de såg helt annorlunda ut där,

 mitt dagboksskriveri försvann, så jag tappade lusten med dagbok. 

Nu är jag här och på sätt och vis är det ju också en dagbok. 

Men alla mina handskrivna dagböcker det står bara och tar plats. Svårt val för mig nu.