Ett djur är ett djur...

Det är så tragiskt, en ung kvinna är nu död, en ung kvinna som älskat dem som nu dödat henne. 

Hon jobbade på Kolmården och nu har dess vargflock  dödat henne. Jag läste att hon har fött upp några av dem. Hur hon hade tagit dem till sitt hjärta. Ingen vet  varför det skedde. 
Varför, kanske något innan utlöst oro i flocken, och så kom hon. Det behövs bara en som börjar.

Jag har tittat på filmen med besökare som sitter inne i varghänget. Jag blir illa berörd. 
Varför, funderar jag över. 
Varför sitter de folk där? 

För mig som bara har umgåtts med hundar, och då flera hundar på en gång, inte så många som i denna vargflock, så tycker jag att vargarna  inte verkar må så bra.

Likaså har jag lärt mig, hur gärna jag än vill klappa en okänd hund, så gör jag det inte förrän jag blivit bekant med den. Varför ska jag bara för min lust, störta över en hund. 

I vårt område har vi en man med en liten hund, han låter den hunden lyftas av alla som vill, hur många barn den hunden blir uppburen av under en kort tid, en gång räknade jag till 4 flickor som tog upp och släppte ner. Är det rätt mot ett djur? Vi har skyldigheter mot djuren.
Inte bara att vi vill.
En man sitter och utstöter varg-yl, vad det betyder vet jag inte,låter bara som samma yl hela tiden, men vargarna följs runt, runt i sin flock på ett mindre område, de får ingen ro, utan springer mot den ylande mannen, ett par vargar försöker lägga sig intill mannen, men ändrar sig snabbt när ingen annan gör det.
Något som borde talas om när det gäller djur, är deras goda luktsinne, besökare vad för de med sig för dofter? Vilka bestämmelser har de anställda om dofter, går de från en djurart till en annan? 

Hur gör flocken? Vem bestämmer? 

Springer en, så springer alla, springer en åt ett håll, så följer de andra med, lägger en sig, så lägger andra sig också, men vem bestämmer vad de ska göra. 
I flock kan mycket ske, man behöver bara titta på många människor i flock, där kan de både ges skador och död. Flocken ger en styrka, som kan missbrukas hos människor. Men hos vargen är den nödvändig för att klara sig. Alla individer i en grupp är olika. En händelse och gruppen/flocken reagerar.
En "huligan" kan man kanske möta, men en flock "huliganer" inte så gärna, en varg kan man kanske möta, men en flock inte så gärna.

Vem bestämmer i flocken, samma för många andra tama djur, de känner nog djurägare till som har haft flera djur, några är starkare andra svagare? 

Om ledarvargen känner sig stressad, så blir troligen de andra  det också. På filmen tycker jag de inte vet riktigt vart ska de ta vägen.
En människa ylar, och flera personer som vargarna aldrig tidigare mött sitter hos dem, ska de vara nära eller ska de försöka komma undan. 
Kanske så utlöser det något inom en varg, som ligger där och pyr för att sen vid något tillfälle blomma upp. 
Vad får oss att tro att vargarna vill vara nära människor? De är vi människor som kanske bär på den önskan,men varför ska det behöva uppfyllas på en djurpark?

Varför ska människor som är totalt främmande för vargarna, behöva sitta inne i ett varghäng? 

Till och med barn? Jag förstår inte varför. 

Gamla människor, som kanske levt med hundar i sin närhet under hela sitt liv, de borde ana att vargarna ser på dem som främlingar.
Vad gör de där i varghänget? För att sen kanske få berätta jag har varit nära en varg. Vad betyder det i det hela? 

Det finns besökarna tidigare som fått känna på att vargarna är "sig själva" 
En gammal man syns nu på nättidningen, han blev attackerad för flera år sen, var vargarna på "hans" sida eller var han i varghänget då frågar jag mig. Var han i varghänget så var han där av eget beslut, då måste han liksom andra väga riskerna för och emot. Reklamvärde!
Man måste skaffa sig kunskap om djuren man vill vara nära.

Vargar i flock, låt dem få lugn och ro, de har besökare som kan iakttag dem utifrån. 
Tänk så många läten de får  höra från besökare, barn som gråter, folk som pratar och kanske försöker sig på att yla, skälla. Bara det kan ju stressa dem.

Det är sorgligt att det skulle sluta så för den unga kvinnan som gav sig hjärta och kärlek till dem. Nu låter det krasst att skriva, nu har vargarna mist något. Men de som hon fött upp, och som kanske mådde bra av den kontakten, de har mist henne.
 Men djuren sörjer inte som vi, det måste man veta. Vi sätter känslor på eller rättare vi vill att djuren ska känna, ska älska som vi älskar dem, men djur är djur det måste man veta om när man umgås med dem.

Kanske bär vi alla på en önskan, tänk om jag kunde få vara nära, tänk om jag kunde få klappa. 

Men de önskemålen måste vika, vi måste alla tänka att ett djur är ett djur.