Något för händerna...

Ännu en dag med regn, hade tänkt måla stolens ben, vilket inte gick. Skönt att måla ute i tanke på lukten, som jag reagerar starkt på.

Eftermiddagsträff, bland andra i åldrar 79-96 år. 

Kaffedrickning, prat, lite underhållning musik och sång. 

Trevligt att komma ut och ventilera vad som sker runt om oss.

 Så olika tankesätt. Alla bakomliggande år som bidrar till vilka vi är.

Jag samtalade med fyra kvinnor och tre av dem sa att dagarna gick så långsamt, inget som händer, bara bli sittande ibland med ett korsord.

 Den fjärde stod på hon hade tvättstugan 2 gånger i veckan, skötte sina egen tvätt, och sin dotters tvätt som består av fyra personer.

Jag har lärt mig att inte säga något liknande som 

Vore det inte bättre att hon hjälpte dig istället? 

Hon har själv valt det, och dottern tar emot det. 

Vad jag förstår får hon inget betalt för jobbet. 

Det tycker jag stör mig, det är att utnyttja sin äldre mamma.

 Visserligen är tvättstugorna moderna, men när jag har varit i vår tvättstuga så är jag pin trött. Det ska passas i tid, manglas, plockas och varmt blir det också. Mina krafter tär det på. 

Nu är vi olika, vilket märktes när jag sa att jag gärna 

stickar och virkar. 

Använder symaskinen och syr ihop linne till mig, pyjasmasbyxor till G  osv.  

Det blev lite förundran hos dem. 

Menar du att du håller på med sånt?

Så hemma, prata lite om vem vi prata med, vad vi tyckte, 

pustade ut efter alla intrycken.

Jag tog upp min virkning medan vi prata, just nu vilar stickningen då min axel smärtar. Jag har så svårt att vara utan ett handarbete, funderar lite över om det kan vara gener som ligger till grund där.

På mammas sida känner jag inte till, 

men min farmor som var 98 år när hon dog, stickade ändå upp i 96 års ålder, då hade hon förlorat sin syn. 

Hon stickade till och med strumpor på fyra stickor. Det som var knepigt för henne var hälarna, och där trädde jag in och hjälpte.

 Hennes syster som också kom upp i hög ålder, 

virkade spetsar när hon var 95 år. 

Hon gjorde så vackra spetsar och hon hade aldrig gjort efter ett mönster, för hon kunde inte läsa och förstå det,

utan hon tittade på en spets och så kunde hon veta hur hon skulle virka för att få fram mönstret.

Är det gener så är det bara att tacka, för jag njuter i fulla drag att ha handarbeten på gång,