Molly vaknade också av regnet, vi gick tillsammans till köket och fick något i oss.
Sen skulle hon sitta i knä, tröttheten tog tag i mig, men Molly ville inte gå till ro. Jag drog min hand över hennes rygg, jag rörde vid hennes haka och drog handen ner mot bröstet, allt var hon nöjd med.
När jag satt där och tänkte nu vill jag gå tillbaks till sängen och sova, så tänkte jag till.
Jag måste ta hand om stunden, nu har jag närhet till henne, men vem vet, för livet ändrar sig hela tiden.
Hur ofta i livet är det inte så, vi är jäktade, trötta, har annat för oss, då vi kunnat stanna till och tagit vara på stunden, när den tanken kom till mig, så blev jag kvar med henne en lång stund, jag tog vara på stunden och njöt fullt ut av den.
Att ha någon som ville vara med mig, som tyckte att stunden var fin i sin närhet. Människa eller djur. En gåva.
Det här att smeka en katt, en len päls, ett litet huvud som vänds upp och tittar mig i ögonen, förtroligt. En liten katt som vänder upp sin strupe så jag kan låta min hand glida över den, som ger mig sin tillit till det. En gåva.
Små stunder av livets bästa. Regnet lugnade ner sig, och vi båda gick till sängs och somnade gott.
Små nära ting.
sv text: Ture Nerman
Din längtan flyr vilsen så vida omkring,
det är som du glömt alla nära ting.
Det är som du aldrig fick lugn en minut,
till någonting annat du jämt vill ut.
Du tycker din dag är så fattig och grå.
Vad är det du söker? Vad väntar du på?
När aldrig du unnar dig rast eller ro,
kan ingenting växa och intet gro.
Gå in i din kammare, liten och trång,
den gömmer vad hjärtat höll kärast en gång.
På ropet i skogen får ingen ett svar,
finn vägen tillbaka till det du har.
Den lyckan du söker bak fjället i brand,
den har kanske alltid du haft i din hand,
Du skall inte jaga så rolöst omkring,
men lära dig älska små nära ting,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar