St. Paulorna blommar

Idag vaknade jag av en solstrimma som tittade in. 

Opp och hoppa, ligg inte och drar dig, kändes den säga.

En solstrimma som tittar in och det blir lite gladare inom mig. 

I går var jag parkerad i källaren, undviker att gå i onödan i trappor, därför blev det långa pass i källaren. 

Plock, plock, flytt, flytt. 

Fönsterkillarna ska ner i källaren också. 

Det är jobbigt och inte kul när de ska vara överallt i hemmet. 

Längst inne gnager en liten fråga, är de helt ärliga?

Förr när jag ha de med hantverkare att göra som arbetade inom hemmets fyra väggar, 

så misstrodde jag aldrig, nu känner jag oro.

G. säger att jag behöver inte städa för deras skull, 

håller med honom det behöver jag inte, men

det ska vara  tomt framför alla fönster så måste  jag flytta om.

Vi bor med flera trappor, trappa till källaren som har  smala trappsteg, otäck att gå i, där måste ledstången användas.

Har läst om tips när man är äldre och går i trappor, 

då ska man luta sig bakåt när man går nedför, 

och när man går upp ska man luta sig framåt.

Faller man så kan det bli illa, men man ramlar åt rätt håll så att säga.

När jag passerar den andra trappan o trappfönstret så måste jag stanna och säga några ord till våra St Paulor som blommor så duktigt, de gör att jag vilar en stund där, och trappan blir inte så svår,