6 juni

Vi flaggade alltid på vår koloni, när det var dag för det. 

Idag kommer vi inte dit.

Så vi flaggar hemma.

Det är något visst med vår vackra flagga.

"Flamma stolt mot dunkla skyar

likt en glimt av sommarens sol"

Jag och den svenska flaggans förhållande är lite märkligt, 

jag blir så gråtmild när den hissas,

kanske har det att göra med stämningen runt om.

Idag är Molly och jag ensamma hemma.

Även Molly kan göra mig gråtmild...

Idag gick jag till kylskåpet och Molly gick stolt framför mig,

 hon förstod att jag var på väg till köket.

Molly är matglad, hon skulle kunna äta jämnt om hon bara fick.

Jag öppnade kylskåpsdörren, samtidigt gick skafferi dörren upp.

Nej, inget trolleri bakom, 

utan Molly som lärt sig hur man hanterar vissa dörrar.

Sen tittar hon på mig med stora gröna ögon, 

och jag känner en ömhet strömma till henne,

som gör att jag blir helt gråtmild.

Just sådan här saker gör mig ömsint, gråtmild, hjärtnupen, 

rörd, eller vad det nu är som sker inom mig.

Resonerar med mig själv, hon ska inte ha något nu,  

hon blir för tjock, 

vi har stora problem med att hålla nere hennes vikt.

Hon rör sig inte mycket, 

hon går ut men hon måste ha hemma dörren inom synhåll.

Molly kom till oss för många år sen, 

då var hon väldigt mager och eländig. 

Hon kämpade för att få bo hos oss, turerna var många, 

så fort dörren öppnades så tog hon sig in, vi hade precis tagit hand om en hankatt, tagit försäkring, varit hos veterinären, 

och vi kände att vår ekonomi skulle tära på med en katt till.

Trägen vinner, hon fick flytta in, efter att vi sett att katter från alla håll strömmade till när hon löpte. 

Veterinärsamtal till veterinär, kastrering, och så utökades vår familj.

Två fina katter Nisse o Molly, nu är Molly ensam.

Molly

Kaffebryggarn fixat kaffet, och min smörgås  bredd.

Så föll jag.

Hon fick några knacks, så jag kunde dricka mitt kaffe utan att känna, stackars henne som bara får titta på.

Hon kan ju vara lika sugen som jag.