Tankens makt

Många dagar har jag levt, cirka 28750 dagar. Fördelat över olika åldrar, olika händelser.

Under alla dessa dagar så har jag någon gång tänkt ilska över någon.

Idag när jag läste om kvinnan som miste sin sambo, hur hon gav vissa människor vikinga förbannelse över sambons fiender. 

Någon av alla dessa mina dagar har jag också tänkt förbannelse, önskningar om att ge igen.

Det vore fantastiskt om livet var så fint att det gick att leva i ett förnöjt tillstånd. Att låta orättvisor, svek, ondska bara rinna av en.

Som 9 -10 åring var min högsta önskan att min styvmor skulle dö. Tänk att önska någon död. Hur jag tänkte då går inte i dag att förstå, men troligen så kände jag mig helt maktlös, helt utanför trygghet och kärlek. Den önskan slog inte in, hon levde tills hon var i 80-års åldern.

Att en önskan, en förbannelse ska slå in är liten, men omständigheter kan göra att den person det gäller blir sjuk eller dör med eller utan förbannelse.

Som vuxen och mera mogen så började jag förstå att skulle förbannelse uttalas, önskas över auktoritära regimer, våldtäktsmän, mördare, över de som sviker i kärlek, över de människor som man tror på sviker, listan kan göras lång. Skulle de förbannelserna slå in, då skulle det se helt annorlunda ut.

Vi skulle befinna oss i ett helt annat tillstånd, våra medier skulle inte skriva om massmördare som Breivik. Bashar el-Assad, våldtäktsmän, djurplågare, hedersmord, seriemördare. 

Vi skulle leva i en bättre värld.

Som nu i Syrien, där går många önskningar, förbannelse mot den person som nu dödar, skadar. Det fortsätter, den förbannelsen över honom borde vara så stark att han föll död ner. 

Däremot kan det kanske hjälpa den som befinner sig en svår situation att tänka en förbannelse.

Skulle varje förbannelse, slå in då vore det nog illa. Därför tror jag inte att när man uttalar - önskar - en förbannelse  att det uppfylls, utan det är mera för oss att lätta på det tryck som känns när orättvisor, elakheter drabbar oss.

Det jag tror på är mer att allt går igen.

Jag tror på att vi kommer att födas igen, att vi ska lära i det liv vi lever. Jag måste tro, för annars skulle det liv jag lever och ser andra lever, utan mening.

Att allt går igen som ringar på vatten, gör jag gott så sprids ringarna och en dag så när den stora ringen mig. Gör jag ont så blir det likadant, den stora ringen når mig och ont drabbar mig, i detta liv eller i mitt nästa.

Gör en god görning och den går igen,

Skada och gör ont, så kommer det också tillbaka till dig själv.

"Den stora faran 
är inte människornas ondska


utan de goda människornas tystnad."