Slarvläst...

Virrig, virrrig min nya stämpel. Ena dagen så tycker jag att jag är smart, jag klurar ut saker, så nästa dag visar det sig att jag ska inte vara så uppblåst, utan jag faller platt ner på jorden igen.

Här i bloggen har jag skrivit om hur allt ska flyttas från fönster. 

Vi har flyttat matbord m stolar i matrummet.

Vi har flyttat bordet m symaskinen på och tagit ner gardiner och andra grejer. Så två fönster är helt klara. 

Jag har varit många timmar i källaren, där finns tre små fönster som de ska åtgärda, framför ena har vi bord med ett rätt stort växthus, belysning monterad till blommor. Det har vi inte flyttat ännu, de andra två är klara. 

Inget ont som inte har något gott med sig, för i källaren har det hänt en hel del. Jag har packat om, jag har sorterat bort, märkt kartonger, jag har hittat bortglömda grejer. 

Tyvärr också  fått väldigt ont i ryggen.

Hittade garn som G köpte på loppis när han var hos dottern i knallebygden. Visste inte vad jag skulle göra med det, men nu kom det upp till beskådande. 

Så idag läser jag på upplysningarna vi fått,ser då att jag har inte läst rätt. 

Nu vet vi inte när det kommer till oss. Jag läste bara vägens nummer, men såg inte upp med vilken väg.

Kan man ursäkta sig med att brevbärarna gör likadant.

Nu vet vi inte när det kommer till oss. 
Vad säger man om det? Virriga jag? Hur kunde jag läsa så slarvigt?”

Nu har jag tid att sätta mig, utan några måsten som ligger där och mal, vädret är skapligt, matbordet får stå där de står nu, tills energin kommer igen. För när jag såg att vi inte behöver jäkta så blev allt så slakt inom mig, allt stillades ner inom mig. 

Lugnet och ron.