Första dagen på sommarmånaden juli. Hos oss blommar de svagt rosa pionerna, vi skojar lite om dem, de har ju fått något av Molly också när hon trodde att hon fått en egen stor låda.
Pionen är så oerhört vacker, att en darrhänt fotograf, en enkel kamera, inte betyder något,dess prakt finns där och fastnar på bilden. Vilken blomma!
I denna vackra sommartid, så lurar det otäcka bakom knuten.
Förr när man sa bakom knuten kan något hända, så var de glada överraskningar man menade, en ensam människa, kanske mötte sin själsfrände, en fattig människa, kanske vann en slant, osv.
Nu när jag säger bakom knuten kan det hända så är det obehag.
G. var på kolonin en kväll, han åkte när tiden för trängselskatten var 0 kronor, och parkeringsavgiften var låg. Han dröjde, och dröjde, jag sökte honom på mobilen,han hade den inte på. Min oro växte, tänk om inga grannar var ute, tänk om något hänt honom. Mitt skakiga hjärta blev värre och värre, några klunkar vatten, djupandning, inget hjälpte. Ska jag ta mig till t-banan och åka till lotten?
Då efter flera timmars oro kom han. Någon hade medan han plockade i ett land varit inne på lotten och tagit båda hans lås som han hänger upp på en bestämd plats, för när han ska låsa dörr och grind veta var det finns. Varför gör man sånt? Bara okynne? Han måste ju låsa, så han var tvungen att söka upp en kolonist och bad om hjälp att kolla lotten medan han försökte få tag på nya lås/nycklar.
Men han var hel och oskadat.
Tänker på vad som stod på nätet, en ung man somnar vid en busshållplats, blir överfallen av tre män, rånad och så håller det något på honom och tänder på.
Ondskan finns där bakom knuten.
Jag ska försöka att inte gå ut själv nu, för min rädsla har vuxit och blivit för stor. Häromdagen gick jag på en skogsväg som leder till vår mataffär, rollatorn med matkasse på, mötte fyra unga män, och jag skälvde av rädsla inombords.
De brydde sig inte ett dugg om mig, men jag visste ju inte, det står ju inte skrivit på ondskan när man möter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar