Tiden går, långsamt.

Nu har jag tänkt att jag ska skriva av mig, kanske hjälper det lite.

Gösta finns inte mer hos mig. Han dog i november 2020.

Det har varit och är svårt, jag har ingen som jag delar mina nnersta tankar med, ingen som känner mig som han gjorde. Ensamheten tär.

När den lilla göken visar sig och låter lite grann så pratar jag med den. "Hej på dig du" . Helt koko kan man säga.

När rödhaken visar sig, när vintergäcken tittat in på vår lilla uteplats så säger säger jag det högt. Titta Gösta. Ändå kanske har han vetat om det före mig.

Saknaden är stor, den är svår. Jag har fått kravla mig upp ur en stor mörk grop, kommer inte ända upp, för jag faller igen. Ska jag fortsätta? En fråga som kommit många gånger.

Jag bär hans hänge nu, ett välsignelse smycke.

Det ska vara en kopia av en 2700 år gammal silverrulle som hittats i en grav i Hinnoms dal, Jerusalem.

4 Moseboken 6:24-26

Herren välsigne och bevare dig.

Herren låte sitt ansikte lysa mot dig, och vare nådig mot dig.

Herren vände sitt ansikte till och ge dig sin frid.

Visst är det vackert? "och ge dig frid "  just vad som behövs , när allt är förändrat. När ens inre är sargat, sårigt.

Ensamheten tär. Isolering tär. 

Jag har en blommande St Paula som jag kan njuta av,

 

när jag handlar online så köper jag en bukett elegans nejlikor varje gång.

vackra blommor, liv, ger mig glädje, men ändå saknaden den tär.

Jag har ett helt hem, tak över huvud. Minnen.

Krigets offer,de som överlever, står utan allt. De ska kravla upp ur sin djupa gropar. Kanske har de ork och kraft. Kanske inte.

Jag har stunder då jag faller igenom. Stunder finns när jag finns till. Jag lyssnar till musik som stämmer för mig.

Kanske kan jag sjunga med, nästa gång kanske jag gråter, allt växlar.

 Den här sången som Lars Berghagen skrivet text och musiken Lasse Holm gjort, den är så vacker, lyssnar jag gärna till.

"Du är för alltid en del av mig"

Här skiljs våra vägar i livet
Den väg vi tillsammans fick gå
Jag tog aldrig något för givet
Min saknad känns smärtsam ändå

 

Du skänkte mig glädjen och skratten
I din värld fick jag komma in
Du var den lyssnande rösten i natten
Du gav mig den tid som var din

 

Du är för alltid en del utav mig
Som Polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten

 

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

 

Här skiljs våra vägar i livet
Men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det visst skrivit
Tillsammans för alltid ändå

 

När natten så stilla sig sänker
Finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärnan som blänker
Så stark är min kärlek till dig

 

Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten

 

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är för alltid en del av mig.          

 --- 

Att bli kvar. Jag blev kvar med minnen.