2025-06-20. dagbok - Midsommarafton

 Ett par Marguriter så här på Midsommarafton.

Den ena är "riktig" den andra konstgjord (riktigt bra)

Ibland kan en konstgjord blomma även vara bra att ha, allt beroende på.

2025-06-19 dagbok .Impatiens

 2025-06-19 torsdag och dag före Midsommarafton

Tog mig till affären ville ha gräddfil och gräslök, blev utan gräslök, hyllan alldeles tom.

Väl hemma så tänkte jag gör det som jag tänkt göra igår. Skjuter gärna upp har lite med orken, kraften att skaffa.

Jag "hittade" en burk när jag letade efter annat, en burk där det står Impatiens på, sen är den datumstämplad bäst före 2023-07-03, nästan 2 år. 

Nyfiken jag, öppnade burken vattnade, precis som det stod att man skulle göra,

 

Är det Flitiga Lisa eller Lyckliga Lotta?

 

 

 

 

 

Det gick snabbt plötsligt så hade flera rangligt iväg upp.

 

 

 så idag tog jag hand om dem, ingen såjord, får vara glad att affären har 4 liters påsar med jord när det behövs. 

Pillrade upp dem och så ner i jorden, vad det är som det har växt i känner jag inte till, men snabbt har det gått.

 

Så ser det ut, hitta inget på burken om vad det är. Hemlighet kanske.

Nu har jag petat ner några krasse frön i burken få se vad om händer.

krasse frön

 

Nu väntan

Ska se om jag orkar ta mig ner i källaren och ta upp min lilla midsommarstång, ensam eller ej, trevligt med känslan av sommar och glädje.

Fint väder hos mig, lite blåsigt, går ej att fika på balkongen.
 

2025-06-17 - dagbok

 2025-06-27 tisdag

Dagen började med väntan på bil/sjukresa till vårdcentral, stygn i pannan skulle tas bort.

Har tagit bort många "växtligheter" i ansiktet, basaliomer, det här var aktinisk keratos, som kändes otäck att komma nära.

Alla mina växter säger läkarna beror på att jag solat för mycket i mina dar.

Nu pliktar jag för det, vem vet kanske det är så att när kroppen är gammal och inte orkar mer då slår den ut med mycket. 

Sitter innanför porten och väntar, har lärt mig vänta nu. När jag sitter här så ser jag när bilen kommer,  tittar på de konstgjorda blommorna som lyser upp.

Det gäller sjukresor.

Hade en tid på vårdcentralen så jag antog att det skulle gå snabbt, ta bort stygn, göra rent, lägga på nytt plåster, räknade ca 10 minuter,

När jag beställde så sa jag vad jag önskade, fick ta det som gick allt som allt över 2 timmar,  resan dit ca 5minuter, stygn togs bort ca 8 minuter sen bara väntan ca 1 timme och tre kvar.

1 stygn var allt, hade jag vetat att det bara var ett stygn så hade jag nog försökt att klippa knuten och dra ut tråden.

Resa 250.- besvärligt att tränga in sig i baksätet, ger smärta både i rygg och knän, sen till det den långa väntetiden.

Hemma igen, stannar och tittar på landet som de nu har "rensat" känner mig ledsen varje gång jag passerar. Önskar att jag kunnat rensat rent, har alltid gillat att rensa, känna jorden.

Nu tänkte jag bedrövligt, jag ser och inte kan göra något.

Har sett hur några blommor försökt att komma till, men de har fått trängas med ogräs.

Måste ställa mig i ledet, det är bara så, säger kroppen ifrån så går det inte. 

Så ser landet ut nu

Daggkåpan syns

     Pioner syns

De två växterna har ingen chans om inget görs nu.

Nu mesta Kirskål är ett elände, långa rötter som tar för sig. De tar över landet om de får vara i fred. Svårt att bli av med.

Vila efter min resa. 

Tänker Pion ofta nu, och ser idag att i mina mail ligger ett från tidningen Land som handlar om Pioner och myror, om hur myrorna gärna tar sig till dess knoppar, de gör ingen skada,  de finner något gott klet som de gillar. Många gillar Pioner t o m en liten myra. 

 

2025-06-16 dagbok - Pion

 Hittade en video som jag gjort en gång i tiden, mina tankar flyttades tillbaks. 

Skönt att kunna tänka på dåtid utan att det gör så ont som första året. Fortfarande sörjer jag Gösta, det har gått fyra år och sju månader, men jag kan tänka på honom utan att gråta. 

 

Sen ser jag som en gåva, han är ofta med i mina drömmar, något att vara tacksam över.

 

Minns en gammal granne som blev änkling, vi talade med varann ofta, han sa att hans fru satt i en stol som hon brukade använda ofta, den stolen stod där för hennes skull. Han sa att hans söner inte förstod. För mig läkning, sa han. Så väl jag förstår honom nu.

 

När jag drömmer om Gösta och sen vaknar känns det så konstig en stund, fattar inte att jag vaknar upp ensam.

 

Den här videon är trädgårdspionen som vi hade på kolonin. Stora blommor som tallrikar, vi båda njöt av dem, vi firade med att sitta och titta på blommorna, ibland med en kopp kaffe, precis som många kineser firar med en thé stund, samlade vid de blommande pionerna.

 Trädgårdspion har kort blomning.  

Alla blommor har sitt vackra. Tror att den pionen vi hade på kolonin, blev inkörsport för mig och pioner.

Vår granne hade dill Pion, många blommor i vackraste rött, vi hade 

”vanliga pioner” också.

Vi hade både rosa och röda pioner, alla underbart vackra.

Majas alfabet P - Pion

Tänk vad jag skulle vara glad

om jag fick bo på pionens blad

Då kunde jag sitta alldeles nära

och titta och lukta på allt det skära.

 

 

 

 

2025-06-15 dagbok - fann bloggen och minns

 

En händelse gjorde att jag idag såg bloggen som jag inte skrivit i på lång tid, men som jag nu ser minnen med. Vår fina koloni, som gav både Gösta och mig glädje, blomsterprakten.

Vår koloni låg i Stockholm, Erikdalsdalslunden. Så pass nära att vi kunde åka över om så bara några timmar. 

När jag nu har tittat mig omkring på bloggen, så strömmar minnen över mig.

En trasig dator och massor av bilder från förr försvann. Hört talas om molnet men vet inte hur det fungerar.

Så för mig kändes det fint att se bloggen igen. 

Lever ensam, just ingen kontakt med någon, min dotter ringer ibland och tittar över. Har en mail vän. 

Är stilla av mig, så det blir plats framför TV:n, där jag ser vyer av olika slag.

I min stol bredvid har jag två katter, robotkatter, låtsas katter. 

Så det har blivit. Vi som haft flera hundar och katter. Längtar men inser att jag kan inte ta hand om någon, det är bara så.

Tankar dök upp, jag skriver och lägger in bilder. Inte som förr kan aldrig bli som förr. Men vem vet jag kanske hittar något att rikta kameran mot.

Hade glädje av bloggen då, kanske det kan ge ny glädje nu.

Basiliom

 Idag ska jag till stan och hudläkaren, jag var där i går och två "historier" frystes ner, kväve, sa hon. Någon typ av växt som bör tas bort. Står i min journal

Jag läser vad läkarna skriver i journalen, då känner jag bryr de sig eller ej, har de satt mig på sin svarta lista-

Jag har fått så mycket konstiga "växter" överallt, tre basiliomer som opererats bort tidigare, alla i ansikte. och idag ska den fjärde tas bort, bara hoppas att läkaren lyckas med att få bort allt. En fick jag operera fem gånger, och det har gjort ärr och huden är tunn och fjällar.

Alla läkare som jag mött angående ansiktet, säger ungefär samma sak, din generation solade för mycket, Läkaren igår frågade om jag varit mycket i solen.

Jag säger nej, tänker på alla som nu åker till sol och värme, och kommer hem som pepparkakor. Jag tror inte att min generation var värre på att sola, kanske är det så att det finns mer solcremer nu.

För två dagar sen gick jag ut på lilla trädgårdsplätten och såg den fina pensén i blått och vitt, helt förstörd ut, mitt samvete steg hur hade jag kunnat glömma den?

                                Vatten gör underverk

Strax intill en ensam tulpan som trängt sig upp mellan två stenar.

Försvarar mig själv, jag kan inte öppna någon dörr, förrän någon av  grannens två katter smiter in. Tycker om katter, men jag är rädd att jag kan ramla, min balans är dålig, och ena katten springer runt benen på mig.

Så jag undviker så mycket jag kan att öppna dörrar. Tråkigt att det är så, nu är en härlig tid, när allt kommer till.

Kväll och jag är genom trött, tur och retur resan gick bra, ingreppet gick bra, fem stygn,inte så stort. Hoppas att allt kom bort.

Tiden går, långsamt.

Nu har jag tänkt att jag ska skriva av mig, kanske hjälper det lite.

Gösta finns inte mer hos mig. Han dog i november 2020.

Det har varit och är svårt, jag har ingen som jag delar mina innersta tankar med, ingen som känner mig som han gjorde. Ensamheten tär.

När den lilla göken visar sig och låter lite grann så pratar jag med den. "Hej på dig du" . Helt koko kan man säga.

När rödhaken visar sig, när vintergäcken tittat in på vår lilla uteplats så säger säger jag det högt. Titta Gösta. Ändå kanske har han vetat om det före mig.

Saknaden är stor, den är svår. Jag har fått kravla mig upp ur en stor mörk grop, kommer inte ända upp, för jag faller igen. Ska jag fortsätta? En fråga som kommit många gånger.

Jag bär hans hänge nu, ett välsignelse smycke.

Det ska vara en kopia av en 2700 år gammal silverrulle som hittats i en grav i Hinnoms dal, Jerusalem.

4 Moseboken 6:24-26

Herren välsigne och bevare dig.

Herren låte sitt ansikte lysa mot dig, och vare nådig mot dig.

Herren vände sitt ansikte till och ge dig sin frid.

Visst är det vackert? "och ge dig frid "  just vad som behövs , när allt är förändrat. När ens inre är sargat, sårigt.

Ensamheten tär. Isolering tär. 

Jag har en blommande St Paula som jag kan njuta av,

 

när jag handlar online så köper jag en bukett elegans nejlikor varje gång.

vackra blommor, liv, ger mig glädje, men ändå saknaden den tär.

Jag har ett helt hem, tak över huvud. Minnen.

Krigets offer,de som överlever, står utan allt. De ska kravla upp ur sin djupa gropar. Kanske har de ork och kraft. Kanske inte.

Jag har stunder då jag faller igenom. Stunder finns när jag finns till. Jag lyssnar till musik som stämmer för mig.

Kanske kan jag sjunga med, nästa gång kanske jag gråter, allt växlar.

 Den här sången som Lars Berghagen skrivet text och musiken Lasse Holm gjort, den är så vacker, lyssnar jag gärna till.

"Du är för alltid en del av mig"

Här skiljs våra vägar i livet
Den väg vi tillsammans fick gå
Jag tog aldrig något för givet
Min saknad känns smärtsam ändå

 

Du skänkte mig glädjen och skratten
I din värld fick jag komma in
Du var den lyssnande rösten i natten
Du gav mig den tid som var din

 

Du är för alltid en del utav mig
Som Polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten

 

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

 

Här skiljs våra vägar i livet
Men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det visst skrivit
Tillsammans för alltid ändå

 

När natten så stilla sig sänker
Finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärnan som blänker
Så stark är min kärlek till dig

 

Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten

 

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är för alltid en del av mig.          

 --- 

Att bli kvar. Jag är kvar med minnen.