I livets villervalla...

Sommardag, jag var till stan. Stan för mig är Stockholm. Skulle till Karolinska sjukhuset. T-bana o buss. 

Många lättklädda, själv hade jag för mycket på mig, så jackan fick ligga uppe på en väska som jag bar i ena handen, 
i andra handen käpp.

Gick av vid Fridhemsplan, sökte en bank, gick och gick med blicken mot skyltar, över St Eriksbron med vacker utsikt.

Inga bänkar att vila på, och ingen bank hittade jag. 

Sen buss till Karolinska i Solna.

En kopp kaffe, och så en hälsning på Nils Ferlin som fortfarande får sitta på sin soffa i vestibulen. 

I livets villervalla                      Vi dölja våra tankar.

vi gå på skilda håll.                  vi dölja våra sår

Vi mötas och vi spela               och vårt hjärta som bankar 

vår roll-                                     och slår-

Vi haka våra skyltar,                I livets villervalla

var morgon på vår grind           så nära vi gå -

och prata om väder                  men så fjärran från varandra

och vind-                                  ändå.

Konst på sjukhus är fint, något att titta på, 

jag som gillar broderier stannade vid den här 

på den avdelningen jag  besökte,

dalamålning

den andra tavlan som också var på samma avdelning, 

gav mig lite huvudbry, hur tänkte konstnären när de två stolarna och katten placerades där?

Sen hemväg och funderingar, om livets villervalla.

T- bane vagnen jag satt i var packad, från den platsen räknade jag till 12 personer mest yngre  som var uppkopplade och höll på och knappade och drog på sina små "raringar" 

En barnvagn där barnet inte reagerade, tydligen van, mamman ägnade sig åt sin ipod eller vad det nu heter,under sju stationers resa. 

En namne till mig som jag träffade för flera veckor sen sa till mig, folk lever inte i verkligheten de ser inte vad som sker runt omkring dem för de bara sitter med sina ipoder.

Så nog hade Nils Ferlin så rätt när han skrev I livets villervalla.