Visst gör det ont när knoppar brister...

Mellan hägg och syren, just där är jag nu, 

våra Syrener har börjat slagit ut. 

Syrenbarn,  

som jag retar mig på när de sticker upp överallt och tar för sig. 

Nu står det med sina rena vita klasar och bara gläder oss som ser dem, och glömda är alla skott de skickar ut.

På vår koloni håller Rhododendron på att lämna oss, 

tidigare var de Syrenhortensian, vi misstänker att det är grannens nya förändringar som åstadkommit det. 

Hon har huggit bort rötter och lagt en typ kompost med allt möjligt i. Troligen förändrades det för våra växter stort.

Man bör inte ha växter för nära en tomtgräns, 

har vi lärt oss av det här.

Stava till Rhododendron är svårt, 

som i berättelser om den lille pojken som sa till sin pappa

"Titta pappa en ros"

-Det är ingen ros, det är en Rhododendron,

"Hur stavas det?"

- ähum, det är nog en ros, när jag tänker efter. 

Jag försökte hjälpa Rhododendron, med att ta klippa bort visset och av misstag så följde ett par knoppar med. Väl hemma satt jag dem i vatten, och fast Rhododendron inte mår så bra, skapade den så fin knopp.

Visst gör det ont när knoppar brister?

Gäller oss människor mer kan jag tänka.