Vackra Cyklamen

Cyklamen

En blomma som följt mig på min livsresa är CYKLAMEN.

Varje år under 82 år har jag fått en Cyklamen på min födelsedag.

Jag föddes 1933, familjen hade det tufft, pappa hade AK jobb. 

Men dop skulle det vara, lite festligt, en dopklänning som farmor och hennes syster sytt ihop av lakansväv, och spets som de skickligt virkat av tunn tråd.

Pengar saknades till det där lilla extra, som en dopblomma.

Farmor hade en Cyklamen som blommade för fullt, hon fäste en blomma på mitt bröst.

Det var så det började.

Varje år intill sin död gav hon mig en Cyklamen på min födelsedag.

Inte så att jag kan säga att mina tidiga år jag tyckte att det var så fantastiskt. 

När jag var i trettioårs åldern så började jag förstå det stora i det, varje år en Cyklamen. Jag fick blomman för det mesta i kruka, men jag kunde också få lösa blommor. Jag fick lära mig att sticka en liten nål i stjälken så den skulle lättare dra upp vattnet. Jag fick lära mig hur man tar bort en blomma som vissnat. Hur den skulle ha det för att trivas.

Förr var det bara stora Cyklamen som kom till mig, då fanns det inte i olika storlekar, nu finns det till och med mini format.

Så dog farmor, och det året, just på min födelsedag, när jag var på torget och såg alla vackra Cyklamen blommorna, tänkte jag att jag skulle fortsätta själv, allt med farmor i tankarna.

Gösta kom från jobbet, och kom med en present  till mig och en blomma, han hade köpt en Cyklamen, han visste ju hur farmor uppvaktat mig.

Sen har han fortsatt, och när jag nu fyllde så på morgonen stod det två mindre krukor ihop med dukat för morgonkaffet.

Farmor liknade dem vid fjärilar, och det tycker jag stämmer bra.