MItten av juni månad, och vi har det kallt termometern visar 10°, det känns huttrigt, men skam den som ger sig, jag har suttit ute och druckit kaffe, en fleece pläd runt mig, varmt kaffe, och så blommorna som har klarat mycket regn.
Vi har skaffat en nu kaffebryggare, den vi hade lade bara av. Den här har aromrör,ingen dyrbar bryggare, utan tvärtom bland det billigaste. Den är faktiskt bra, kaffet blir varmare än i vår gamla
som kostade mer än dubbelt,
kaffet är godare än i den förra, så vi gjorde ett bra köp.
Annars har datorn gått sina egna vägar, och jag får lite panik då.
Jag letar på nätet över mac, finns det någon som skrivit om liknande.
Bildprogrammet gick inte att komma åt. Jag visste att alla bilderna fanns där någonstans, men jag kunde inte komma åt dem.
Kunde inte sätta bilder, allt var utan för min horisont.
Många timmar, många funderingar. Var beredd på att vi måste åka in till stan där vi såg att en firma hade hjälp för "macken"
Att det blev en mac var för att ett barnbarn följde med mig när vi köpte den, och hans ord var.
"Om jag ska kunna hjälpa dig med fjärrhjälp eller komma så måste du ha en mac för det är den jag har nu, och jag har nästan glömt Windows"
Jag tyckte det lät bra och så kom "macken" till mig, men...
barnbarnet försvann, varför ja, säg det, jag vet inte, han lever sitt liv, sina vänner, sin tid. Kanske har jag sagt och gjort något.
Allt är föränderligt i livet det har jag lärt mig, men det trodde jag inte, tyckte själv att vår kontakt var bra.
Nog om det, allt är som det är och det är bara att gå vidare,hjälper inte att grunna över, det är som det är.
Ligger inte för mig att tigga och be om kontakt. Kärlek, vänskap kan man inte tigga någon om. Räcker inte ens egen kärlek till då är det inte mycket att göra åt det.
Nu gällde det bildprogrammet för mig. Ett par dagar efter när jag satt med uppgifter om det här företaget och jag hade tagit bort vissa uppgifter i datorn som jag inte ville skulle var för andra, då kommer en sida med bilder upp, och allt fungerade igen.
Så min glädje är stor, vi slipper lämna in datorn nu, men jag anar och vet att när som helst kan det hända att hjälp måste till.
Nu ska jag ta en påtår, för jag har en sån där dag då det är segt och jag måste vakna till, så tänker jag på förr för länge,länge sen.
Jag tittar lite på generationer före mig, det blev aldrig någon släktforskare av mig tyvärr, tyckte det var svårt, men lite vet jag, en kvinna Brita som föddes 1756 och som var
min morfars-morfars-mor, hur man nu skriver det.
Året hon föddes, kom det första kaffeförbudet,
första kaffet kom till Sverige 1685, men då var det alltid de med pengar som kunde få smaka på, eftersom det var så dyrt. Det till och med såldes på apotek då.
Bönderna hade makt på den tiden, och det sägs att eftersom de inte fick bränna brännvin skattefritt, så kunde de genomdriva att kaffeförbudet kom till. 1756 var det nödår i vårt land så brännvinsproduktionen förbjöds,
men de tillverkade och såldes ändå i lönn.
Sista kaffeförbudet var på artonhundratalet,då gick folk ut i hemlighet för att dricka sitt kaffe.
Så nog har generationer före oss haft problem fast av annan art än vi.
Nu är det mer bekvämt, kaffet köps i närmaste affär, kaffebryggarn klara fixar det, och jag får min påtår.
Av allt det goda, som man förtär,
bland alla jordiska drycker,
ju kaffetåren den bästa år,
den skingrar människans nycker,
den styrker kroppen, den livar själen,
den känns från hjässan,
ja - ned i hålen.
Hå hå, ja ja,
